Erik Grotenfelts första böcker hör till ”dagdrivarlitteraturen”, men i romanen Det nya fosterlandet (1917) blir handling hjältens ideal, och i Finlands självständighetskamp förespråkade Grotenfelt hänsynslös handlingskraft. Han var en av de få som 1916 bedömde Edith Södergrans debutdiktsamling positivt.