C. studerade komposition för Massenet och Franck. Hans stil, som är påverkad av Wagner och Franck, förebådar impressionismen; hans musik är ofta beslöjad av finnervig melankoli. Han skrev orkester- och kammarmusik (bl.a. en pianokvartett, 1897), men han är mest personlig i sina sånger (Chanson perpétuelle, 1898).