Han representerade sin ätt vid ståndslantdagen från 1897 samt satt i enkammarlantdagen, från 1919 riksdagen, 1907–13 och 1917–45. E. var medlem av grundlagsutskottet och ordförande för Svenska folkpartiets riksdagsgrupp. Han var en av initiativtagarna till det passiva motståndet mot den skärpta förryskningspolitiken vid sekelskiftet samt bidrog till självstyrelselagstiftningen för Åland