etoslära
eʹtoslära (av grekiska ēʹthos ’karaktär’), en i det antika Grekland – främst av Damon, Platon, Aristoteles, stoikerna och Plotinos – utvecklad syn på musikens förmåga att positivt eller negativt påverka den lyssnandes karaktär, något som gjorde musiken både politiskt, pedagogiskt och religiöst betydelsefull.
Viktiga delar av åskådningen (som har motsvarigheter i andra kulturer) fanns redan i den pythagoreiska skolan som tillämpade sin talmystik också på musiken. Olika rytmiska modeller liksom olika skalsystem (eller melodityper) ansågs utveckla olika mänskliga karaktärsegenskaper. Därför borde staten enligt Platon skydda ungdomen mot andra slag av musik än de
Information om artikeln
Källangivelse