Eugène Guillevic debuterade 1942 med den realistiska diktsamlingen Terraqué (’Jord och vatten’), ägnad människorna och jorden. Hans marxistiska poesi var ett mödosamt försök att kontrollera språket och därmed världen. Guillevics senare verk, till exempel Carnac (1961), Sphère (’Sfär’, 1963) och Trouées (’Uthuggningar’, 1982), har större skönhet och