fastebrev
fastebrev, senare även skötebrev, under medeltiden och fram till och med 1875 den urkund som kungjorde att ett köp, byte eller annan överlåtelse av jord på landsbygden och av gård och tomt i staden blivit i laga ordning stadfäst; jämför fasta.
Det var alltså en motsvarighet till det moderna lagfartsbeviset. Egentliga fastebrev infördes genom Magnus Erikssons landslag och stadslag vid 1300-talets mitt, men redan tidigare förekom det att själva köpe- eller bytesbrevet avslutades med en uppgift om att transaktionen hade fastfarits. Fastebrevet utfärdades av häradshövdingen eller av magistraten. Det skrevs på
Information om artikeln
Källangivelse