Redan under antiken var det känt att psykiskt sjuka förbättrades i samband med febersjukdomar. Den främste företrädaren för denna behandlingsform var den österrikiske läkaren Julius Wagner-Jauregg (1857–1940). Han iakttog att psykiskt sjuka som samtidigt drabbades av tyfus, kolera eller rödsot förbättrades eller till och med tillfrisknade. Wagner-Jauregg beslöt att systematiskt