Det introducerades 1938 och är fortfarande ett basmedel vid förebyggande av kramper vid de flesta former av epilepsi. Verkningsmekanismen är sannolikt blockad av nervcellers kanaler för natriumjoner. Härigenom minskar nervcellernas retbarhet, och spridningen av de nervsignaler som utlöser anfallen minskar. De vanligaste biverkningarna är trötthet, yrsel, nystagmus (ögondarrningar) och ataxi