Som lärare, ämbetsman och deputerad (radikal) verkade B. för den obligatoriska, konfessionslösa skolan. Han var djupt engagerad för idén om fred genom folkupplysning. B. tillhörde stiftarna av Ligue des droits de l’homme (en sammanslutning till skydd för de mänskliga rättigheterna) och var dess ordförande 1913–26. Han fick halva Nobels fredspris