ferromagnetism
feʹrromagnetism (av latin feʹrrum ’järn’) innebär att de atomära magneterna i ett ämne spontant riktas in åt samma håll och parallellt med varandra.
De kommer därvid att samverka och ge starka magnetiska effekter (järn, kobolt, nickel, vissa legeringar m.m.). Kopplingen mellan de atomära magneterna motverkas av värmerörelsen. Vid en för varje material given temperatur, Curie-temperaturen, försvinner den spontana magnetiseringen. Jämför magnetism.
Information om artikeln
Källangivelse