fideikommiʹss (latin fiʹdei commiʹssum ’anförtrott på heder och samvete’), egendom som till följd av förordnande, fideikommissbrev eller testamente för alltid ska stanna inom viss släkt. Detta rättsinstitut kan ledas tillbaka till den romerska rätten men fick sin nutida utformning under medeltiden. Dåtidens stormän sökte trygga sin familjs och släkts ekonomiska och sociala ställning genom att förordna att en viss jordegendom skulle oförminskad gå i arv enligt vissa regler och att varje arvtagare skulle få njuta avkastningen av jorden i fråga.

(80 av 685 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Anders Hansson
  • Göran Inger

Litteraturanvisning

Om sociala arrendebestämmelser, avlösning av arrendejordbruk, förekommande av vanhävd, upphävande av fideikommiss i fast egendom, anskaffande av tomtmark till bostäder m.m., SOU 1923:40; Promemoria angående avveckling av bestående fideikommiss, SOU 1935:50; Avveckling av fideikommissen, SOU 1959:40;
N. Segerstråle, Svenska fideikommiss (1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, fideikommiss. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fideikommiss