Enligt denna uppfattades Gamla Testamentets berättelser och gestalter som en serie profetiska bilder, vilka föregrep och fick sin fullkomning i Nya Testamentet. Så betraktades t.ex. Adam och Eva som figurae (grekiska typoi) för Kristus respektive kyrkan; jämför typologisk utläggning. Synsättet övertogs av medeltida diktare, bl.a. Dante, och har fått