Pionjärer var tyskarna Martin Dibelius (”Die Formgeschichte des Evangeliums”, 1919), Karl Ludwig Schmidt (”Der Ramen der Geschichte Jesu”, 1919) och Rudolf Bultmann (”Die Geschichte der synoptischen Tradition”, 1921). Deras program för utforskning av de förlitterära evangelietraditionernas uppkomst och tradering utgick från en bestämd teologisk totalsyn, senare utbyggd inom den s.k.