Kortner var redan stor karaktärsskådespelare när han 1919 kom till Staatstheater i Berlin. Han var även flitigt anlitad inom filmen, där hans intensiva spelstil pendlade mellan expressionistiskt inspirerad stilisering och psykologisk realism, det senare t.ex. i ”Die Büchse der Pandora” (1929). År 1933 gick han i exil och var bl.a.