funktionalanalys, sammanfattande benämning på metoder, vanligen med en klart geometrisk och algebraisk karaktär, som renodlats ur den matematiska analysen och har ett brett användningsområde inom denna. Avgränsningen mot den matematiska analysen är vag, och funktionalanalysen berikas hela tiden genom att idéer som utvecklats för speciella ändamål inom analysen renodlas till en mera abstrakt och generell form som därför anses funktionalanalytisk. Innebörden av begreppet förstås bäst genom exempel och historik.

J.B.J. Fourier visade 1822 i sin bok ”Théorie analytique de la

(80 av 1797 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Lars Hörmander

Litteraturanvisning

N. Bourbaki, Espaces vectoriels topologiques ( 1953–55);
N. Dunford & J.T. Schwartz, Linear Operators 1–3 ( 1958–71);
M. Reed & B. Simon, Methods of Modern Mathematical Physics 1–4 ( 1972–78);
F. Riesz & B. Szökefalvi-Nagy, Functional Analysis (engelsk översättning 1955);
J.T. Schwartz, Nonlinear Functional Analysis ( 1965).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, funktionalanalys. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/funktionalanalys