Första kammaren utsågs av landstingen och de större landstingsfria städernas stadsfullmäktige och hade från 1921 en åttaårig mandatperiod och förnyades successivt med 1/8 varje år, vilket medförde en opinionsmässig eftersläpning. Den hade lika behörighet och myndighet med andra kammaren; för beslut i lagfrågor fordrades att kamrarna var ense, i budgetfrågor