Gabriel Celaya var en föregångare och representant för den sociala poesi som växte fram under Francodiktaturen i ständig kamp med censuren. Hans dikter är ofta berättande och vardagliga. Cantos iberos (’Iberiska sånger’, 1955), Rapsodia euskara (’Baskisk rapsodi’, 1961) och Buenos días, buenas noches (’God dag, god kväll’, 1976)