G. presenterade 1802 en i mycket riktig tolkning av gammalpersisk skrift för vetenskapsakademin i Göttingen. Vanlig sumerisk-babylonisk kilskrift beredde dock G. alltför stora svårigheter, och hans insatser rönte inte omedelbart det erkännande de förtjänade. Genombrottet i tolkningen kom först på 1830–1840-talen med engelsmannen H.C. Rawlinson.