Efter en framgångsrik karriär inom svensk film i början av 1940-talet ägnade sig Hagman främst sig åt scenkonsten, med särskilt framstående insatser på Stockholms stadsteater 1960–66 och 1968–78. Till hennes minnesvärda gestaltningar av sammansatta, sensuella och viljestarka kvinnor hör Lysistrate (1961) och Majorskan i ”Gösta Berlings saga” (1973). Från 1981