Giovan Francesco Straparola skrev formsköna dikter men har gått till eftervärlden främst genom sagosamlingen Le piacevoli notti (’Lustfyllda nätter’, 1–2, 1550–53) som innehåller sagor, gåtor och anekdoter av delvis inhemskt, delvis orientaliskt ursprung, åtskilliga så ”oanständiga” att boken förbjöds av kyrkan. Verket, som räknas som den första egentliga, europeiska sagoboken,