Giuseppe Ungaretti är en av den italienska 1900-talspoesins främsta företrädare och förnyare. Hans genombrottssamling L’Allegria (’Glädjen’, 1931) var startskottet för den hermetiska poesin med dess ordknappa, ibland kryptiska framställning av de existentiella villkoren. I senare samlingar öppnade han sig för en mer samtidskommenterande dikt, till exempel i Il Dolore