Gunnar Castrén var professor i finsk litteratur 1924–38 vid Helsingfors universitet och – sedan professuren omvandlats – i svensk litteratur 1938–45. Castrén gav 1907 ut Stormaktstidens diktning, som var före sin tid dels genom fokuseringen på genrerna, dels genom den seriösa behandlingen av tillfällespoesin.