Gunnar Oxenstierna var elev till Adolf Phalén, från vilken han hämtade den dialektiska metod som kom till användning i det mesta han skrev. Med stort skarpsinne uppvisade Oxenstierna motsägelser hos tidigare filosofer och inom våra grundläggande begrepp, t.ex. i Om betingelserna för det analytiska konsekvensbegreppets upprätthållande (1931).