I Realkapital und Kapitalzins (1–2, 1923–24), vars första band utgjorde Åkermans doktorsavhandling, vidareutvecklade han Knut Wicksells kapitalteori, framför allt vad avser behandlingen av fast realkapital. I senare skrifter behandlade Åkerman främst praktiska ekonomisk-politiska frågor; han deltog flitigt i debatten kring penning- och skattepolitik.