Carlberg debuterade 1937 med den prisbelönta romanen Bären varandras bördor (1–3), som med stor satirisk talang skildrar en ung högt begåvad neurotiker i hatfull uppgörelse med sin omgivning. Synsättet var präglat av psykoanalysen, medan kompositionen liksom i senare romaner var bestämd av musikaliska principer.