Genom sin medverkan i Horace Silvers kvintett (1954–57) och Art Blakeys Jazz Messengers (1955–56) framstod Hank Mobley som en av de ledande solisterna inom hardbop. Hans melodiska legatospel kommer särskilt till sin rätt i album som Soul station (1960), medan Dippin’ (1965) visar hans utveckling mot ett mer dynamiskt