Hanle-effekten
Hanle-effekten (efter den tyske fysikern Wilhelm Hanle, 1901–93), den magnetfältsberoende intensitetsändring i fluorescensljuset från atomer, som iakttas vid excitation med linjärpolariserat ljus.
Hanle förklarade 1924 fenomenet klassiskt, utgående från en strålande dipol, som dämpas samtidigt som den vrider sig runt i magnetfältet (Larmor-precession). Nära magnetfält noll sker dämpningen innan dipolen har hunnit vrida sig nämnvärt, och det är just detta som ger H. I en kvantmekanisk beskrivning ser man H. som ett
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.