Med sina berättartekniskt välformade noveller, t.ex. i samlingarna Fortællinger (1891) och Seminaristen og andre fortællinger (1901), utvecklade Aanrud i Bjørnstjerne Bjørnsons efterföljd den norska allmogeberättelsen. Han skildrade människors styrka och storhet, deras svaghet och tillkortakommanden.