Martensen var professor i systematisk teologi vid Köpenhamns universitet 1840–54 och från 1854 biskop i Själlands stift. Påverkan av Schleiermacher och Hegel märks inte minst i hans stora teologiska arbeten Den christelige Dogmatik (1849) och Den christelige Ethik (1–3, 1871–78), båda i svensk översättning. Hans kristna kultursyntes kritiserades