Hartmann var teoretikern inom den trio (med Ernst Kris och Rudolph Loewenstein) som formulerade den s.k. jagpsykologin. Hartmann ansåg till skillnad från Freud att viktiga funktioner inom jaget utvecklas och mognar naturligt, t.ex. perception, inlärning och minne. Andra psykiska funktioner formas genom konflikt som en anpassning mellan drifter och omvärld.