Heitler–Londons teori
Heitler–Londons teori [haiʹtlɐlɔʹndɔns], beskrivning av elektronstrukturen i vätemolekylen (H2), utförd av Walter Heitler och Fritz London 1927, vilken baserades på den då nya kvantmekaniken.
I Heitler–Londons teori beskrivs vågfunktionen som en symmetriserad produkt av vågfunktionerna för de två väteatomerna. Härigenom lades grunden till en kvantmekanisk beskrivning av den kemiska bindningen i molekylära system, vilket gav upphov till en ny gren av kemin: kvantkemin.
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.