V. räknas som en av 1800-talets stora violinvirtuoser vid sidan om Paganini och Wieniawski. Efter ett vidsträckt turnéliv från tidig barndom blev han 1871 professor vid konservatoriet i Bryssel. V:s sju violinkonserter (bl.a. nr 4 i d-moll, 1850) innebar en påtaglig förnyelse i sin genre.