idé- och lärdomshistoria
idé- och lärdomshistoria, svenskt universitetsämne som behandlar vetenskapens och det lärda livets historia. Ämnet uppstod formellt 1932, när den första professuren inrättades för Johan Nordström vid Uppsala universitet, men som historiskt perspektiv hade det funnits hos Nordströms lärare Henrik Schück. Det innebar en bred historisk utblick, där lärdomens och vetenskapens historia beskrevs mot bakgrund av såväl världsbildens som samhällets utveckling.
Nordström utformade det nya ämnet utifrån tre lärdomshistoriska traditioner: ”historia litteraria”, en 1700-talsdisciplin som studerade facklitteraturens historia, Wilhelm Diltheys ”Geisteswissenschaft”,
(80 av 769 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Gunnar Eriksson, ”Den nordströmska skolan”,
T. Frängsmyr,
Svensk idéhistoria. Bildning och vetenskap under tusen år 1–2
(2000).
Lychnos 1983;
T. Frängsmyr, ”Johan Nordström och lärdomshistoriens etablering i Sverige”,
Lychnos 1983;
S. Lindroth,
Fru Lusta och Fru Dygd (
1957).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
idé- och lärdomshistoria.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ide-och-lärdomshistoria