Detta empiriskt iakttagbara fenomen användes i antiken av de peripatetiska fysikerna som argument mot atomläran, vilken förutsätter ett tomrum i vilket atomerna rör sig. Inom konstvetenskapen betecknar termen konstnärens strävan att fylla alla ytor med figurer eller ornament. En sådan strävan utmärker t.ex. grekiskt geometriskt vasmåleri, islamisk konst och jugendstilen.