högkyrklighet
högkyrklighet (av engelska High Church), benämning på riktningar inom de reformatoriska kyrkorna som betonar samhörigheten med urkyrkan (apostolicitet) och med världskyrkan (katolicitet).
Till högkyrkligheten hör en hög uppskattning av det kyrkliga ämbetet och den apostoliska successionen, av sakramenten och liturgin och av traditionella böneformer (tidegärd). Begreppet står i motsats till lågkyrklighet och (i Sverige) folkkyrklighet. Ordet brukades först på anglikanskt håll, jämför Church of England. Under 1800-talet kunde ordet också beteckna en konservativ luthersk
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Per Beskow
Källangivelse