Som anglikansk präst hade Newman sin bakgrund i den evangelikala väckelsen. Som universitetslärare och präst i Oxford tog han intryck av romantiken; han anknöt sin teologi till den tidiga kyrkan, kyrkofäderna och den äldre anglikanska högkyrkligheten. Under åren 1833–41 var han den främsta inspirerande kraften inom Oxfordrörelsen, som betonade den