vetenskapshistoria, historisk disciplin som studerar vetenskapens, särskilt naturvetenskapens, utveckling. Den innefattar såväl enskilda discipliners historia som den samlade vetenskapens betydelse och samband med världsbild och samhällsutveckling.

Under 1800-talet började man på olika håll i Europa ge översikter över naturvetenskapens historia. Britten William Whewell utgav ett sådant pionjärarbete, ”History of the Inductive Sciences” (1837). Fransmannen Auguste Comte, positivismens grundare, föreslog 1832 att professurer i vetenskapshistoria borde inrättas. I Tyskland utkom dels enskilda

(71 av 503 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Tore Frängsmyr

Litteraturanvisning

W.F. Bynum m.fl. (utgivare), Dictionary of the History of Science ( 1981);
P.T. Durbin (utgivare), A Guide to the Culture of Science, Technology, and Medicine ( 1980);
R.C. Olby m.fl. (utgivare), Companion to the History of Modern Science ( 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, vetenskapshistoria. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vetenskapshistoria