inhereʹns (medeltidslat. inhaereʹntia, av latin inhaereo[-haⁱʹ-] ’hänga fast vid’, ’vidlåda’), inom medeltida filosofi använd fackterm för att beteckna att något (i första hand en tillfällig egenskap eller accidens) innebor i och för sin existens beror av något annat, sin bärare.