substans
substaʹns (av substantia), i romersk och tidig medeltida filosofi benämning såväl på det enskilda tinget som den art till vilken det hörde.
Senare kom ordet att få betydelsen ’det egentligen existerande’ och blev i denna mening centralt för diskussionen under medeltiden och följande sekel. Substans stod därvid ursprungligen för det konkreta tinget med alla dess egenskaper men kom senare, bl.a. i samband med de medeltida debatterna om nattvarden, treenigheten m.fl., att uppfattas
Information om artikeln
Källangivelse