inter viʹvos (latin, ’bland de levande’), juridisk term som innebär att en handling, t.ex. ett avtal, upprättas mellan två parter medan båda är i livet, till skillnad från s.k. dödsrättshandlingar, t.ex. testamenten, som för sin giltighet förutsätter att den som avgivit en förklaring eller utfärdat en handling har avlidit.