interpunktionstecken
interpunktionstecken, diakritiska tecken, inom paleografin tecken som i senantika och medeltida handskrifter huvudsakligen tjänade till att avgränsa satser eller delar av satser; de angav ursprungligen retorisk pausering.
(27 av 188 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
B. Bischoff,
Paläographie des römischen Altertums und des abendländischen Mittelalters (
1979);
M.B. Parkes,
Pause and Effect: An Introduction to the History of Punctuation in the West (
1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
interpunktionstecken.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/interpunktionstecken