interpunktionstecken
interpunktionstecken, diakritiska tecken, inom paleografin tecken som i senantika och medeltida handskrifter huvudsakligen tjänade till att avgränsa satser eller delar av satser; de angav ursprungligen retorisk pausering.
Ett antikt system, som levde kvar ännu under medeltiden, var punkt i radens nedre begränsning för kortare paus, punkt i mellanhöjd för medellång paus och punkt i radens övre begränsning för satsslut. I tidig medeltid uppstod godtyckliga kombinationer.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan-Olof Tjäder
Källangivelse