Historia
Den elamitiska kulturen i sydvästra Iran bestod, trots ständiga konflikter med sumerer, assyrier och babylonier, ända in i det första årtusendet f.Kr.
(22 av 153 ord)Meder och perser
Assyriska annaler uppger att kung Salmanassar III 843 f.Kr. upptog skatt från 27 hövdingar i landet Parsua nordöst om Mesopotamien; åtta år senare nämns på liknande sätt landet Madai. Här tycks namnen på de äldsta kända iranska folken, meder och perser, uppträda. Det är sannolikt att de börjat sin invandring till den iranska högplatån i slutet av andra
(58 av 409 ord)Akemeniderna (549–331 f.Kr.)
Som persernas ledare framträdde den akemenidiska dynastin (jämför akemeniderna), benämnd efter Achaimenes (Hakhamanish). Dennes son Teispes (Chishpish) var den förste ”storkonungen av Anshan”. Under hans söner Kyros I (Kurush) och Ariaramnes (Ariyaramna) delades dynastin i två grenar. Möjligen accepterade Kyros den assyriske kungen Assurbanipals överhöghet cirka 646 f.Kr. Under Kyros’ son Kambyses I (Kambujiya) lydde de persiska provinserna under mederna. Kambyses’ son Kyros II, som blev kung ungefär 559 f.Kr., vände sig mot den mediske storkonungen Astyages. Denne övergavs av
(80 av 755 ord)Det hellenistiska Iran (331–129 f.Kr.)
När Alexander 324 f.Kr. återvände till Susa efter tåget till Indus hade hans välde samma utsträckning som det akemenidiska under Dareios I. Alexander försökte medvetet återupprätta detta rike under makedonsk-grekisk-persisk ledning, övertog förvaltningssystem och hovceremoniel och
(36 av 245 ord)Partherna (171 f.Kr. – 226 e.Kr.)
Omkring 250 f.kr. slog sig parner, ett ryttarfolk besläktat med skyterna, ned i Parthien: de kom därefter att benämnas parther. Deras ledare Arsakes (Arshak) gav namn åt den dynasti (Arsakiddynastin) som under följande århundrade lade under sig huvuddelen av Iran. Arsakidernas tideräkning inleds
(43 av 307 ord)Sasaniderna (226–651 e.Kr.)
Partherna hade från seleukiderna ärvt ett system av löst sammanhållna vasallstater och lyckades aldrig förena dessa i en centraliserad stat. De enskilda provinserna följde egna utvecklingslinjer: i Parsa levde persiskspråkig kultur vidare, och en lokal dynasti härskade i Stakhr nära Persepolis. Den bar namn efter Sasan, enligt legenden en ättling till akemeniderna. Omkring 208 e.Kr. blev sasaniden Papak vasall under den parthiske storkonungen, men hans son Ardashir, som efterträdde honom cirka 224, besegrade Artabanos V och kröntes cirka 226 själv
(80 av 585 ord)Iran efter den arabiska erövringen
I nästan niohundra år efter den arabiska erövringen cirka 637 kom Iran att ingå helt eller delvis i en mängd växlande statsbildningar. Ett tecken på att zoroastrismen inte kan ha varit särskilt förankrad bland de bredare massorna är att erövrarnas religion, islam, av allt att döma gjorde betydligt snabbare framsteg i Iran än i de kristna Syrien och Egypten. De nyomvända mawali (’klienter’) hade dock länge svårt att få samma privilegier som araberna, vilket under umayyadkalifatet (661–750) skapade ett växande
(80 av 574 ord)Iran under safaviddynastin (1501–1736)
Från år 1500 uppträdde en ny makthavare, Ismail I, den ärftlige ledaren för en shiitisk dervischorden (jämför dervisch). Ismail, som stöddes av en federation av åtta turkmenstammar, besegrade Ak Koyunlu, kröntes till shah
(33 av 234 ord)Iran under qajardynastin (1796–1925)
Uppror bland sunnitiska stammar, rysk och osmansk inblandning och strider mellan olika tronpretendenter från 1722 orsakade ett kaotiskt tillstånd, som dock fick ett tillfälligt slut 1736. En turkmenisk militär av enkel härkomst utropade sig till härskare under namnet Nader Shah och gjorde genom snabba och omfattande erövringar, bland annat i Indien, för en tid på nytt Iran till en stormakt. Svagheten var att allt var uppbyggt kring shahens person. Vid hans död 1747 föll allt samman, och politiskt kaos härskade
(80 av 635 ord)Iran under Pahlavidynastin (1925–79)
I februari 1921 grep befälhavaren för kosackregementet makten i Iran genom en statskupp. 1925 utropade han sig själv till Irans nye kung, Reza Shah
(24 av 166 ord)Nationalisering av den iranska oljan
Efter Reza Shahs fall startade en kamp mellan olika samhällsgrupper och politiska intressen för att bestämma det nya politiska systemet i Iran. Liberala grupper och olika vänstergrupper ville bygga upp landet på nytt. Dessa krafter var dock
(37 av 259 ord)Den siste shahen av Iran
I augusti 1953 störtades Mosaddeqs regering i en militärkupp som finansierats och organiserats av Storbritannien och USA. Efter statskuppen återinsattes shahen som envåldshärskare. Statskuppen var en stor besvikelse för de flesta intellektuella och nationalliberala politiker och gav vind i seglen åt de västkritiska rösterna. Extrema vänsterrörelser och islamistiska grupperingar som använde väpnad kamp, våld och terror i sitt motstånd
(59 av 421 ord)Den Islamiska republiken Iran (från 1979)
Från 1978 tilltog protesterna mot shahens regim. Ayatolla Ruhollah Khomeini manade från sin exil till massdemonstrationer, generalstrejk, massdeserteringar från de väpnade styrkorna med mera. Shahens försök att slå ned den civila massrörelsen misslyckades, och han flydde landet i januari 1979.
Med den islamiska revolutionen i februari 1979 förvandlades Khomeinis idéer om de rättslärdes styre till en statsbärande ideologi. Det som stod klart var att landet skulle bli en teokrati. Detta tog sig uttryck i att religionen, dess läro- och moralsystem
(80 av 684 ord)Reformister kontra konservativa
Sprickan som uppstod inom det högsta ledet i Iran blottade en skiljelinje som går mellan konservativa, traditionalistiska och islamistiska grupperingar samt reformvänliga grupper. Sprickan synliggjordes än mer i samband med presidentvalen 1997 och 2001. I två valomgångar röstade en överväldigande majoritet på den reformvänlige Mohammad Khatami, vars reformarbete blockerades effektivt av Väktarrådet, det konservativa rättsväsendet och andra så kallade icke valbara maktinstanser.
Khatami försökte också normalisera relationerna med väst. Hans regering nådde en överenskommelse med västländerna kring
(77 av 543 ord)Väljarna agerar
Till skillnad från utvecklingen under den så kallade arabiska vårens inledningsskede, där folkliga protester tvingade bort diktaturer i Tunisien och Egypten, lyckades den iranska regimen slå ned den gröna oppositionen och dess ledare sattes i husarrest. Det fanns många likheter mellan protesterna i Iran 2009 och utvecklingen i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) under inledningsskedet av arabiska våren. Det var unga och välutbildade som ledde protesterna,
(65 av 455 ord)Förändrade relationer till USA
Under Barack Obamas tid som amerikansk president mildrades USA:s inställning till Iran. 2013 undertecknades en historisk överenskommelse mellan länderna. Denna diplomatiska överenskommelse innefattade även FN:s säkerhetsråds övriga permanenta medlemmar och Tyskland. I utbyte mot lättnader av sanktioner mot landet lovade Irans regim att stoppa sin anrikning av uran som omvärlden befarade att landet skulle använda till kärnvapenutveckling.
2015 undertecknades Iranavtalet. Utöver att begränsa Irans kärnteknikprogram och öppna upp landets kärnenergianläggningar
(70 av 633 ord)Regimen utmanas
Utvecklingen i slutet av 10-talet innebar att de reformistiska politiska krafterna försvagades. Av de endast sju kandidater som godkändes av Väktarrådet inför presidentvalet 2021 var fem att betrakta
(28 av 200 ord)