persiska
persiska (persiska fārsī), nypersiska, iranskt språk som – inklusive tadzjikiska –
(11 av 60 ord)Historia
Persiska hör till de sydvästiranska språken och utgör en fortsättning på fornpersiskan, som brukades i Iran under den akemenidiska dynastin (549–331 f.Kr.), och medelpersiskan, som användes i det sasanidiska riket (226–651 e.Kr.). De forn- och medelpersiska högspråken utgick från dialekterna i det iranska kärnlandet, Parsa (grekiska Persis, nuvarande Fars). Efter den arabiska erövringen av Iran vid mitten av 600-talet förblev först medelpersiska förvaltningsspråk, men ersattes sedan av arabiska. På 900-talet framträdde ett nytt islamiskt iranskt språk
(76 av 537 ord)Fonologi och skrift
Persiskans ljudsystem är förhållandevis enkelt och regelbundet. Det har sex vokalfonem, tre långa eller starka [i ɑ u] och tre korta eller svaga [e a o] samt 23 konsonantfonem:
(29 av 202 ord)Morfologi
Jämfört med andra iranska språk är persiskan formfattig. Grammatiskt genus saknas. Bestämd och obestämd form uttrycks endast vid behov. Substantiv saknar kasusböjning men
(23 av 164 ord)Syntax
Persiskan är ett SOV-språk. Den normala ordföljden är subjekt–adverb–objekt/predikatsfyllnad–verb. Denna ordföljd
(11 av 75 ord)Ordförråd
Persiskans lexikon är av blandat ursprung. Cirka 50 procent av skriftspråkets ordförråd utgörs av lånord från
(16 av 106 ord)Dialekter
Persiska är ett högspråk som under hela sin kända existens haft karaktären av koine och
(15 av 104 ord)