James Saunders utmärkte sig i sina många pjäser genom mångsidighet och eklekticism. Han lärde mycket av Beckett, Pinter, Arden och Ionesco. Saunders mest kända stycke, Next Time I’ll Sing to You (1963), är en pjäs som påminner om ”I väntan på Godot” genom både sina filosoferande inslag och sin