Jan Erik Vold debuterade under intryck av konkretismen med mellom speil og speil (’Mellan spegel och spegel’, 1965). Från första stund präglades författarskapet av en ovanlig genre-, språk- och formmedvetenhet. Lek med lyriktraditionens konventioner i form av provokativt nonsens och vänlig nyenkelhet löper samman i en politisk och ideologisk