Follains poesi präglas av det iakttagna och vardagliga, men också av nostalgi över det förlorade barndomslandskapet. Han strävade efter att i den enkla detaljen uttrycka ett större universellt sammanhang. Efter debuten 1933 kom en rad diktsamlingar, t.ex. Chants terrestres (’Jordiska sånger’, 1937), Objets (’Ting’, 1955), Espaces d’instant