Efter att aktivt ha medverkat till väninnan Katarina II:s trontillträde 1762 råkade D. i onåd och tvingades till en tioårig exilperiod i bl.a. Frankrike, under vilken hon stiftade bekantskap med det franska upplysningstänkandet. Återbördad till Sankt Petersburg blev hon 1782 direktör i Kejserliga vetenskapsakademin. Hon tog 1783 initiativet till bildandet