Börjesson tillhörde den nyromantiska kretsen i Uppsala och skrev lyrik i Atterboms Poetisk kalender. Sedermera gjorde han sig mest känd för sina historiska skådespel, inledda med versdramat Erik den fjortonde (1846). Med sina rötter i den romantiska rörelsen vid 1800-talets början har Börjesson blivit kallad ”den siste fosforisten”.