Efter studier för bl.a. J.S. Bach (1739–41) var K. verksam som musiker, tonsättare och pedagog vid adliga och kungliga hov i Polen och Preussen. Från 1760-talet ägnade han sig alltmer åt teoretiska överväganden kring skalor och intervall, ackordens användning och funktion i olika harmoniska och kontrapunktiska kontexter.