Manning prästvigdes i anglikanska kyrkan 1832 och blev ärkediakon i Chichester 1841. Han var en tid Oxfordrörelsens ledare men övergick till romersk-katolska kyrkan 1851, blev ärkebiskop av Westminster 1865 och kardinal 1875. Manning var en ivrig förespråkare för läran om påvens ofelbarhet men gjorde sig också känd för socialt engagemang